Taxi kanske?...



Ja nu kvittar det visst om man tar en "trygg" taxi hem eller en ensam promenad längs de öde gatorna i stan...


Klicka





Det kändes rätt att göra det...






sneaky fuckers....







Åh Anna du anar inte hur härligt det där va, jag va först ;P...




Liten igen...



Slö tittade på tv:n i dag och fastnade i serien Kyle XY och fann mig snabbt falla tillbaks in i tonårens kärleksdravel. Ja jag föll för en kändis eller snarare för hans ögon och oskyldiga leende, helt såld. Men ni måste ju erkänna att han är ganska mysig att titta på.








Hjärnblödning...



För några dagar sen satt jag hemma hos Sara och och slet mig i håret och skrivade på mig i förtvivlan över en jäkla hemtenta som jag hade en dag på mig att skriva. Ja så går det då man allt för ofta kör med en "varför göra idag det du kan göra imorgon" attetyd. Då klockan närmat sig spöktimmen sittar jag fortfarande klistrad vid datorn och knapprar på tangenterna, det tar ett plötsligt slut och jag sitter lite som förstenad eller ja lite som när en termenatos blir avstängd. Rycker sendan plötsligt till var av Sara tittar upp på mig och jag får ur mig - Jag tror jag somnade. Japp precis så kändes det, som att hjärnan bara la av, gick i viloläge för en stund. Vid 02.30 knäpptes datorera av och jag hann bara nudda kudden innan klockan ringde och jag skulle kliva upp igen. Satt som död hela skoldagen och likaså på styrelsemötet. Strax efter 19 dimper jag ner i soffan hemma och orkar inte kliva upp fören det är dax att inta sängen.

Igår va det mys med tjejerna som gällde, mat, spela och Greys Anatomy stod på schemat. Kvällens stora dilemma handlade om hur fan man spelade skittunna, vi tjafsar fram och tillbaks om regler och jag inflikar flera gånger att det vore lättare att bara spela Röda hand. Det slutar iaf med att vi spelar Kung, Dam och Knäckt (vet inte vad det heter egentligen) och hysterin börjar, skrik och skratt och jag lider snabbt av en lättare hjärnblödning och fattar tillslut noll. Jag vinner dock och får agera domare  åt de andra, vilket är ganska svårt då man kippar efter andan pga alla skrattanfall.

Hemfärd blev vid en 22 tiden då jag var näst intill dödsförklarad. Vid det här laget kommer inget vettigt ut ur Hannas och min mun, nej Hanna surrar om Upp and Go blöjor och att toapappret skulle räcka längre, jag skrattar i panik och har inte bara en utan en hel serie av välskapta bilder framför mig. (Detta är i HD, känn avundsjukan).


Känner att min lägenhet kommer bli allt för stor efter helgen då Hanna lämnat mig för att pröva sina vingar!


 

Is it worth it?...







I wish it wasn't march 22, 2009...



Tenta plugg, hundar med magont, äckelspindlar på toaletten och potensiellt massmordsoffer, ja det är min helg det. Inget funkar som det borde och det spelar iaf ingen roll för jag fattar iaf ingenting för tillfället. Tror jag blivit nollställd under natten, skit också. Trots hjärndöhet så har jag iaf kommit på min motspelares mission för nästa vecka och då känns det iaf som att jag har presterat bra. Nackdelen med detta mission är att jag vill vara med! För Oj va skoj det skulle va.

Jag fick även nys om att min kära vän Annapanna päronsplit faktsikt gått i skolan med mitt stackars "främling du är min kompis" offer. Det blev genast betydligt roligare. Känner mig fortfarande skapligt nöjd.

Jag under lättar även helgen med att nöta öronen med några av dessa låtar..



♦ Jimmy Eat World - hear you me The Reindeer Section - cartwheels ♦ Pinback -  fortress ♦
♦ Sufjan Stevens - to be alone with you ♦ The Wreckers - the good kind ♦ Evermore - morning star ♦




Den bästa idiotin...



Insläntrandes på bowlingen tar vi oss fram över golvet mot den grupp som vi den kommande timmen ska tillhöra. Vi som är i våra bästa sinnesbruk intar en bana för att på ett eller annat sätt äga den andre personen innan timmen är slut. Efter lite skratt, förlöjliganden och i smyg pimplat vin som en fjortis då ingen såg sa vi tack och hej till sällskapet och förde framsidan i riktning mot Interpool. Där skedde ett snabbt intagande av ett bord, mat och dryck tillfördes och samtalen va i full gång. Det är här mina tankar börjar snurra och jag känner att mitt mission ska utföras på en stackars krake som kommer få den obehagliga tanken att han inte vet om han har legat med mig eller inte. Mitt mission som jag pratar om är en liten lek som jag och en vän till mig spånat fram pga ett litet "jag kan inte sova" sms som jag skickade iväg till honom en natt där jag gav honom ett litet ofarligt mission att utföra dagen efter.

Mitt mission löd iaf såhär:
"Börja prata med någon du inte känner, men prata med han/hon som om du gjorde det.
Exempel på frågor som kan vara med: Vad har du gjort/vad ska du göra i helgen?, Vad händer i veckan? Har du träffat Erik något mer? (Om det är en kille ändrar du namnet till Frida.)" 


Efter ett tag av tjattrande vid bordet kommer Patrik som faktikst inte har fått ett enda röttkort på hela kvällen med en upplysning om att grabben längst ut på hörnen tydligen har pluggat till advokat i Uppsala. Det är ju vid det hrä laget det är SJÄLVKLART att jag ska köra mitt mission på just honom. Så när han och hans kompis reser sig upp för att gå till baren tar jag chansen och följer efter, går fram lägger handen på hans arm och sedan låt det något såhär:

Jag - Hej! Visst har du pluggat till advokat i Uppsala?
Offer - Ja det har jag...
Jag - Men guud va kul att se dig! *ler*
Jag - Hur är det med dig då?
Offer - Jo det är bra. Hur äre det själv?
Vid det här laget syns paniken i hans ansikte så till den milda grad att det är svårt att hålla masken. Hans tanke står skrivet i hela ansiktet "vart fan har jag träffat den här tjejen någonstans". 
Jag - jo det är kanon det *ler*
Jag - men du har läst klart nu eller?
Offer - Ja jag är fördig.
Jag - Va skönt. *ler*
Jag - Vad händer i helgen då?
Offer - ööhm jag ska ner till Nyköping och hälsa på en kompis.
Jag - Aha va roligt.
Jag - Men du hur går det med Frida förresten?
Offer - Eeh vilken Frida?
Jag - Men gud jag kommer inte ihåg efternamnet faktiskt..
Offer - Men jag känner ingen Frida ....

Här  kan jag inte annat än bara le och berätta vad det är jag egentligen håller på med. Han och hans kompis skrattar och han får ett otroligt lättat uttryck i ansiktet ända tills han komemr på att jag faktiskt vista att han pluggat i Uppsala. Jag tar då med honom till vårt bort så han får hälsa på Patrik och lyckas även med att få ett kort på mitt offer och mig plus ett godkännande om att jag fick använda det på bloggen. Stört skön kille. Uppdraget slutfört och det rä ni Jesper som får invänta nästa vecka och sitt första officiella uppdrag.




...Offret och Jag...




    

I tråkighetens namn, vart är du John Blund...







Jag speglar dig...



Jag har aldrig litat så mycket och så lite på någon som jag gör på dig. Vad jag än säger åt dig eller ber dig om i såna här situationer så gör du totalt tvärt emot och du hör bara det du vill höra. Du är hopplös och helt underbar på samma gång, samtidigt som jag känner dig som bäst så vet jag inte alls vem du är ibland. Du har tydligen ett stort bekräftelsebehov, du är generös, har en organisationstalang (vilket jag aldrig sett skymten av) och är tydligen envisheten själv. Ja detta låter både motbjudande och tilldragande på något sätt. Med lite yttligare research får jag även fram lite andra positiva och negative egenskaper som kan få dig att framstå som ännu mer...... ja just det ännu mer vad?

Positiva egenskaper:
Storsint, generös, skapande, entusiastisk, god organisatör,
vidsynt, expansiv, sinne för show och dramatik.


Negativa egenskaper:

Dogmatisk, tyrannisk, uppblåst, snobbig, intolerant,
fixerad i sina åsikter, nedlåtande, beskyddande, maktgalen, egenkär.





Pappas snöborg...



För några veckor sedan då jag var hem och hälsade på mina föräldrar fick jag mig en tankeställere då jag går ut på baksidans altan för att ta mig ner i källaren. När jag blickar ut över baksidans snötäckta tomt ser jag till min förvåning en slags snöborg med en form av eldstad i. Jag höjer på ögonbryna och tänker att är det såhär det blir då ens barn har flygit ut, då börjar man alltså leka i snön helt själv i vild panik för att få tillbaka känslan av att ha småbarn där hemma. Jag fick dock en egen dos av denna snöborg då jag va hemam i helgen. Jag hinner inte annat än att slå upp ögonen på söndags morgonen innan mamma skricker att jag ska ta på mig kläder och komma ut, och som den lydiga flicka jag rä pylsar jag på mig lite kläder och vankar ut. Möts då av en härlig syn där mina föräldrar dukat upp med korv och mys. Så där sitter vi sen som tre idioter, grillar korv och solar.

     



För stor för min Ken...



Kära Tomten!

Jag är en söt och snäll tjej i mina bästa år som har varit snäll hela året och har nu börjat bli för stor för min Ken, jag vill nu ha en riktig karl. Han ska ha silke till hår, hav till ögon och en personlighet som en orkester!  Jag lovar att jag ska sköta honom bra och ta hand om honom, inte som min hamste Kalle som jag fick av dig då jag va 8. Nej jag lovar att mata honom varje dag.

Massa kramar!

P.s. Förlåt för att jag åt upp din gröt som liten...



SuperSara...







Utanför ditt rum...



Jag står alldeles utanför ditt rum, utanför dörren som leder in till toaletten. Tittar upp på dig och in i dina ögon, de är stora och svarta. Jag kommer ihåg att jag hade svårt att hålla kvar blicken och fick kisa. Det var lite otäckt att dina pupillrar var så stora. Jag kommer ihåg telefonen som stod på sängbordet och sällskapsrummet som låg lite längre bort till höger då man klev ut från ditt rum, det fanns ett piano där som jag brukade klinka lite på. Jag kommer inte alls ihåg om du var rädd, ledsen eller arg. Viste du om du skulle få se mig igen eller var det sådana tankar som var för jobbiga att ha. Men man vet ju aldrig, saker har ju gått fel förr.

Du firade tydligen nyåret själv genom att titta på fyrverkerierna över slottet, det hade jag inte en aning om fören igår. Varför var inte vi där? Jag hade velat.


Jag kommer ihåg när jag sitter på ryggstödet i soffan och stryker med fingret längs din nacke. Det kändes konstigt och nästan lite äckligt, jag rös till lite och kände igen. Frågade om det kändes konstigt, men du sa Nej. Idag känns det inte konstigt längre och det syns nästan inte heller. Mina tankar kan bara få fram en svag bild av den dagen ni berättade det, men det är bara suddiga bilder och svaga ord. Jag kommer bara ihåg att jag kände mig helt oberörd, nästa kall. Jag förstod nog inte riktigt då och nu är det ett minne jag knappt kan få fram längre. Det måste ha varit chocken som fick mig att inte reagera och sedan raderat minnena från mitt huvud. Och nu vill jag inte annat än att minnas allt. Så jag slipper bli ledsen nu när vi pratar om det, och jag får höra vad som sades till dig och hur vissa behandlade dig, och att få höra att du var själv, att jag inte var där i väntrummet  med mamma.

Vi klarade oss och du är här idag.
Men jag kan fortfarande inte riktigt svälja att jag inte minns.



"shall we start with the kyl och frys?!"...



Jag kraxar ur mig ett Hej , mjo jag är vaken... och lyssnar på när personen i andra ändan pratar och meddelar att "nu åker jag", luren läggs på. Skit känner jag med det samma, har nu ca 1 timme på mig att fixa det som fixas bör. Sen inta bil ställning i Subban. En knapp timma senare är det road trip mot Sthlm med min far som gäller. Väl framme vid min farbrors lägenhet där vi ska lasta en spis och en Kyl & Frys på bilflaket med hjälp av två polaker som är anlitade (jäkligt undebetalda skulle jag tro) att renovera lägenheterna i huser där min farbror bor. Min farbror blickar iaf upp mot balkongen där en av männen står och skriker - "shall we start with the kyl och frys eller with the spis?!" detta nu på knackig jävla SvEngelska och jag kan inte annat än att bryta ut ett skrattanfall.

Efter lite konkande och påspännande av vitvaror så går vi upp och tar oss en titt på hans nyrenoverade lägenhet. Grymt fint upplägg och jag känner lite panik över att den kommer bli så förstörde då han flyttar in sina grejor. Jag vill inte tillåta detta och tror pappa känner lika dant då vi båda börjar slänga ur oss tips på hur han ska möblera, ställa garderober och satta fast tv:n på väggen. Här bör du ha mat plats, ett sånt bord, soffa här, Nej inget skrivbord med en ful data, köp en bärbar!... ja det fortsätter såhär ett tag och sen kommer även min faster in i bilden och börjar gaffla om hur Hon tycker det ska va. Stackars farbror blir ståendes mitt i skottlossningen och blir säkerligen inge klokare av vårt kackel. Efter att jag har förbjudit honom dittan och dattan klämmer faster ur sig -"om du vill att det inte ska bli direkt insyn i köket så kan du ju sätta upp en spalje" Här kände jag att jag kräktse lite inonbords och skriker halft att det kan han inte alls, för man FÅR inte förstöra en helt nyrenoverad, modern och clean lägenhet med en spalje! Här börjar jag verkligen känna stynget i hjärtat av att den här lägenheten kommer bli grovt våldtagen och vandaliserad!



För trött för att sova...



Regler: Det här är svårare än du tror! Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn! Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord eller ljug! . Du får inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar! Lycka till!

1. Vad heter du?: Sara
2. Ett ord på fyra bokstäver: Slav
3. Flicknamn: Selma
4. Pojknamn: Samuel
5. Yrke: Sufflör
6. Färg: Svart
7. Klädesplagg: Scarf
8. Mat: Soppa
9. Sak i badrummet: Shampoo
10. Plats/stad: Sibo
11. En orsak att vara sen: Snubblade
12. Något man skriker: Sliring
13. Film: Sunes sommar
14. Något man dricker: Slush puppie
15. Band: Sex pistols
16. Djur: Snigel
17. Gatunamn: Stationsgatan
18. Bil: Saab
19. Sång:  Sarah - Mauro Scocco
20. Aktivitet med mer än en deltagare: Sex


Nej nu måste jag nog sova iaf annars blir inte kvällen speciellt långvarig..



Hon passar på min kropp...



Tävlar om Denna fina skapelse Här








Typ...




Att förstå sig själv och sina val är inte alltid lätt, inte heller att förstå själva grunden till sina val som för att vara uppriktig inte allt för sällen är dåliga. Om jag ska vara ärlig så är jag inte den vassaste kniven i lådan då det kommer till klockrena beslut och val. Nej nej jag hoftar till höger och vänster och känner att förstunden så va det här otroligt logiskt och bryr mig inte alls om morgondagens konsekvenser som kommer tilsammans med ågren. Jag skulle uppskatta om jag gjorde dessa tabbar och krok kast i berusat tillstånd men sådant är inte fallet när vi nu granskar mig. Man skulle nästan kunna tro att jag gör det av tristes eller tillfälligt fall av "dum i huvet" syndrom.  Dagens toppik med tjejerna har iaf handlat om någit så oerhört intressant som oss kvinnor och våra otroligt komiska och knackiga dragningar till olika typer av män. Ja nu är det ju faktikst så att hur man än vänder och vrider på det så har vi alla en "typ". Jo det har vi jag lovar, granska er och kolla riktigt nära (använd lupp om så behövs) så ser ni snart va det är för man ni motvilligt snubblar mot gång på gång. Detta disskuterades med en släng av ironiskt självgranskning och bitterhet, men på bästa möjliga tänkbara sätt.

Min slutgiltiga typ blev tillslut denna oemotståndliga hopplöshet:

"du kan aldrig få mig för det är helt jäkla omöjligt att jag på något sätt (inte ens under pistolhot) kommer vilja gå in i ett förhållande med dig"
ja detta beskriver typen av man jag tydligen faller för.




Skit också!..



Vaknade i morse och väkomnades varmt av den dunkande huvudvärken som omfamnar min högra hjärnhalva. Mysigt va första tanken och bitterheten kom som ett skott i nacken. Jag fortsätter som vanligt med att snooza sönder väckarklockan, kikar sedan ut och ser att det snöar idag igen. Där sjönk bitterheten till en nivå somär under normal, vart fan är våren. Aja jag sparkar mig själv ur sängen och hälsar min älskling go morron genom att fingra lite på honom, han tar mig strax där efter som alla mornar in på Internet och all dess godheter. Musiken knäpps igång och för mig är det medicin, den funkar till allt.. PMS, plugg, en sysslolös dag, efter bråket, när man gråter så man inte kan andas och idag är det mitt piller mot ett förtjocknat och dunkande huvud. 

På dagens schema står en förlång dusch, kick offen för min första hem tenta som vi fick igår. Så det blir ner på stan för att inta ett fik at vandalisera med böcker och allt för att sitta och nöta med tjejerna i Pink och antagligen snacka en hel hop med skit. 



Nej jag är inte bitter...




Nej nej och åter nej.. inlägget nedan har inget medmig att göra faktiskt. Man skulel dock kunna tro det då men blicka tillbaka i mitt förflutna, men i detta fall så va jag mer inblandad på ett slags "på sidan om men ändå i skottlinnjen" sätt. Så missförstå mig rätt då jag kräktes ur mig det där "bitterfitta" inlägget natten som var. Men ni blir tyvärr inte mer attraktiva då man sitter med en bitterhöna bredvid sig och ett annat hjärtegull som gråter ögonen ur sig på msn. Så det blev en reflektion av deras jobbiga situation som kladdades ner som hastigast.



Ta en Redbull och hoppa från ett tak för fan!




Ja ni må va helt underbara och fängslande, oemotståndliga och det bästa som finns.. men ni är fan dum i (hela) huvet också! Fy fan va jag hatar er då ni blir totalt jäkla ryggradslösa och beter er som om äckliga svin. Ni är ett stort mysterium som aldrig kommer lösas bara för att ni är lika skiftande som känslosvängningarna på en fjortis.
Meningen "jag ska fan bli lesbisk" klingar klockrent då ni fått ert frispel där allt från "jag vill va fri", "kan inte ta att nån lägger press eller ställer krav på mig just i dagsläget", "jag har svårt med känslor" ordbajsas ut ur det där hålet i mitten av ert tryne.. Jag menar va fan är det här, är ni både känslomessigt och logiskt efterblivna allihop? Frasen " bakom varje framgångsrik man står en stark kvinna" får en helt ny mening när man tänker på den här skiten, jag manar bara ORKA hänga med i era svängningar... vi kan iaf skylla  på PMS, vad har ni för logiskt förklaring egentligen? "tillfällig blod brist i hjärnan" ?... Och trots allt detta måste vi leva i en slags samexistens bara för att vi dras till varandra. Handen i hansken, klossen i hålet, jin och jang...   ja utan er har ju faktiskt livet  faktiskt haft lite mindre mening, men det betyder inet att ni kan gå och tappa hjärnan lite titt som tätt. Skärpning, ni är fan pinsamma!



Det du aldrig velat veta...




Vilka medel skulle du använda för att minska brottsligheten?
Tror jag kör på Buttsexman! Vem skulle vilja utföra ett brott då han härskar inom rättsstyrkan?

Hur skulle du hjälpa en människa att sluta röka?
Häfta fast fanskapet i golvet, det ska jag göra med Hanna sen *ler*

Vilka förförelseknep använder du?
Har inte en aning om hur jag får omkull killarna faktiskt, kanske borde fråga nån. Tror dock jag ska köra en raggningsreplik nästa gång jag ska testa.

Hur uppfattar du handskrivna brev gentemot e-post?
Hum. ja det är ju skit gulligt om en kille har skrivit ett handskrivet brev till en, då blir jag faktiskt lite blödig.. okej jag blir väldigt blödig men iaf!.. Däremot om farmor skickar ett handskrivet brev så blir jag lite less för jag ser aldrig va hon skriver, gammaldags skrivstil är inte min starkaste sida precis.

Om en människa kramar dig första gången ni möts vad känner du då?
Obehag... men är jag full så blir jag nog bara glad av lite närhet, blir grymt kärlekskrank då jag har alkohol i kroppen.

Hur väl fungerar förhållanden på distans?
Jo men de fungerar bra, har ju haft det så... Bara båda vill sattsa lite så.

Var går gränsen för otrohet?
ööhm... tror man känner det rätt bra själv.

Vilket förförelseknep vil du råka ut för?
Ett oförväntat ,  surprise me!

På vilka olika sätt kan kaffe smaka gott?
Oj, jag måste nog saga att det finns ärligt talat inga sätt alls som kaffe kan smaka gott på.

Vilken uppfinning skulle du inte klara dig utan?
Räknas Försvarets lypsyl som en uppfinning?

På vilket sätt har internet ändrat dina dagliga vanor?
Det är det första jag ser då jag vaknar och det sista jag ser när jag somnar.... lite grovt sagt alltså.




Sängen är min bästevän...

Ja förutom att den för tillfället är STOR och tom så har den varit min närmaste vän den här helgen. Man kan även tycka att då jag bara ligger där och snorar och tråkar så borde jag kunna göra nån slags nytta iform av att skriva det där arbetet som skulle ha varit inne i fredags eller kanske lära mig måla med kolkritorna, men nej.. jag tror ärligt att om jag skulle försöka mig på pluggandet så skulle huvudet ramla av pga överkoncentration!  Nej jag får nöja mig med att ha haft tankar som - om jag ändå hade haft en Wall-E som kunde städa min lägenhet nu när jag bara ligger här och kliar mig i gommen med tungan. Eller tankeställningar som "om jag va en mössa så skulla jag gömma mig"...


Sjuk och överkänslig...

Ja fy fan, när jag blir sjuk så är jag som ett barn.. hämta det åt mig, fixa det åt mig, jag vill ha.... ja ni förstår. Men det funkar inte riktigt då man bor själv, så snart kidnappar jag nog nån som kan ta hand om mig...
Har även kikat på film nu under dagen och inser att jag förtillfället är sjukt överkänslig, gråter för allt.. jäkla vekling tänker jag för mig själv och småler lite, men snyftar endå vidare.

Helgen börjar på en Torsdag...

Ja i två veckor nu har helgen börjat allt för tidigt, jag tappar faktiskt bort dagarna om jag ska va ärlig. Förra veckan va det "helg" på en onsdag och nu va det torsdagen som fick rycka in och vikariera för fredagen, men det är ju lugnt... man är väl ung och flexibel än. Känner att jag himlade lite med ögonen där och faktiskt kikade bort mot Hanna som sitter lite mys full bredvid mig i soffan.  
Vi har faktiskt lyckats med otroligt mycket idag.. sommarjobbs sök åt mig, lunchat (det va egentligen middag), inhandlat barnförbjudna drycker, sullat runt lite på stan, jag har klippt både Hannas hår och mitt eget och samtidigt konstaterat att vi båda bli helt lost när Hanna flyttar härifrån.

Ska passa på att tacka Pink Ladies för gårdagens bus och bravader.


Nej nu orkar jag inge mer, jag är sjuk eller jag börjar på att bli mer och mer iaf.. Synd om mig!


Hanna Panna...

Skrämmande att jag har vant mig vid att ha dig så nära inpå och att du snart är borta. Känner att min separationsångest hopar sig lite mer och mer nu. Vem fan ska nu sitta bredvid mig i soffan och se dum ut?.. 


I am Special...

Ja tydligen... *ler*


Ett snurrande liv...

Ja det snurrar ju faktiskt på för fullt för mig med både uppåt skjut och rejäla motgångar.... smällar man får ta kan man ju säga. Har som alltid i mitt liv lyckats snurra in mig i något eller så kanske jag inet har snurrat in mig i något alls.. det är sådant man får se. Märks till sommaren kansek.


Har massa att ta igen här och en massa saker att berätta, och tråka ut och irritera er med.
Men just nu så ska jag bara sova!