---

I fredags åkte jag ner på stan för att möta upp en av mina absoluta bästa vänner som precis anlänt från Norge. Det blev några vändor in och ut ur butiker och en lunch på stan. Sedan tog vi och slängde in hennes stora väska i bilen och for hem. Väl hemma blev det som vanligt, en välstädad lya förvandlades till en stor horizontal garderob. När vi tillslut får nog så väljer vi att åka i de kläder som vi i det ögonblicket hade på oss. Så in i taxin hoppar nu två snygga pinglor och en läckerbit.

Väl på festen så flyter det på i vanlig stämma och vi skrattar och är glada. Snedsteget för kväller är dock just det, ett snedsteg. Och Aj vad ont det gjorde. Jag går i min munterhet ut från en fest och snubblar på alla de skor som står parkerade så snyggt huller-om-buller i hallen, foten viker sig och jag faller hårt ut i trapphuset. Smärtan sprider sig snabbt och tårarna kommer. Japp, tårar. Det gjorde så fasligt o n t.

När vi sedan ska ta oss ner från festen till krogen så är det med smärta jag tar på min mina klackar och haltar ner. Väl nera på stan så inser jag att detta inte kommer funka, jag får helt enkelt inte skaka rumpa. Nej jag får snällt följa med hjärtat och hans vänner till en pub i närheten och sitta där och vara trevlig i en soffa istället. Som tur är fick jag finaste Järsö-flickan med mig. En lyckad kväll iaf.

Nu såhär dagen efter så är jag fortfarande halt. Foten dunkar av smärtan, men jag inbillar mig att det är borta imorgon.

---