Då va det ett år till att lägga på minnet...

För ett år sen på denna dag fick jag ett sms som jag inte svarade på...
där dog kontakten vi hade.
Sen dess har mycket hänt. Jag är nu påväg någonstans, jag står inte längre stilla och ser mitt liv levas utan mig. Jag kan inte säga att jag är riktigt framme lr att jag är precis som förr (om det ens är möjligt). Men jag är iaf inte som DÅ.... 

Kan fortfarande ha svårt att förstå vissa saker...
Och jag tro nästan att jag är mest besviken på mig själv som tillät mig själv bli behandlad på det där sättet... så aldrig igen. 


Men vi säger ett STORT Grattis till mig på 24 års dagen... ett år närmare 25 och sen är jag halvvägs till 50...  ; )

p.s. jag mår bra, så ni behöver inte oroa er...